Psalm 143 tros vara den sista av botgöringspsalmerna, men den består framför allt av en bön om att Herren ska befria sin tjänare från tider av nöd och från fiender som förföljer honom. På så sätt ser vi tydligt en begäran om förlåtelse för synder, om skydd mot de onda och om vägledning i Guds vägar.

Psalm 143 - Rop om förlåtelse, ljus och skydd

I Psalm 143 har vi Davids ångestfyllda ord, som klagar över sina känslor och den fara han befinner sig i. Bland dessa klagomål fokuserar psalmisten inte bara på frågan om att bli förföljd, utan ber för sina synder, för sin svaga ande och för att Gud ska lyssna på honom.

Herre, hör min bön, lyssna till mina böner, hör mig efter din sanning och din rättfärdighet.

Och gå inte in i rätten med din tjänare; ty ingen levande människa skall i dina ögon befinnas rättfärdig.

Ty fienden har förföljt min själ, han har trampat mig till marken, han har låtit mig bo i mörker, som de som för länge sedan har dött.

Ty min ande är bedrövad i mig, och mitt hjärta är öde i mig.

Jag minns de gamla dagarna, jag tänker på alla dina gärningar, jag begrundar dina händers verk.

Jag breder ut mina händer mot dig, min själ törstar efter dig som en törstig jord.

Hör mig snabbt, HERRE, min ande är svag; dölj inte ditt ansikte för mig, så att jag inte blir som de som går ner i gropen.

Låt mig höra din nåd om morgonen, ty på dig sätter jag min förtröstan; låt mig veta vilken väg jag skall gå, ty till dig lyfter jag min själ.

Befria mig, Herre, från mina fiender; jag flyr till dig för att gömma mig.

Lär mig att göra din vilja, för du är min Gud. Din ande är god, led mig på den jämna marken.

För ditt namns skull, Herre, gör mig levande, för din rättfärdighets skull, för min själs skull, för att rädda mig ur min nöd.

Och genom din barmhärtighet skall du utrota mina fiender och förgöra alla dem som förtrycka min själ; ty jag är din tjänare.

Tolkning av Psalm 143

Nedan avslöjar vi lite mer om Psalm 143 genom att tolka dess verser. Läs noga!

Verserna 1 och 2 - Lyssna på mig enligt din sanning.

"Herre, hör min bön, böj ditt öra till mina böner, hör mig enligt din sanning och din rättfärdighet, och döm inte din tjänare, ty ingen levande människa kan i dina ögon befinnas rättfärdig."

I dessa första verser vill psalmisten inte bara uttrycka sig, utan han hoppas också på att bli hörd och besvarad. Hans böner uttrycker dock tillit, för han känner till Herrens trofasthet och rättvisa.

Psalmisten vet också att han är en syndare och att Gud helt enkelt skulle kunna avstå och låta honom bära sin botgöring. Just därför går han till bikt och ber om nåd.

Verserna 3-7 - Jag sträcker ut mina händer mot dig

"Ty fienden har förföljt min själ, han har trampat mig till marken, han har låtit mig bo i mörker, som de som för länge sedan har dött. Ty min ande är förskräckt i mig, och mitt hjärta i mig är öde. Jag minns de gamla dagarna, jag tänker på alla dina gärningar, jag begrundar dina händers verk.

Jag sträcker ut mina händer mot dig, min själ törstar efter dig som en törstig jord. Hör mig snabbt, Herre, min ande är förkrossad. Dölj inte ditt ansikte för mig, så att jag inte blir som de som går ner i gropen.

Här ser vi en psalmist som praktiskt taget är besegrad av sina fiender, som är modlös och förtvivlad. Vid denna tidpunkt börjar han minnas goda saker från det förflutna och allt som Gud redan har gjort för honom och för Israel.

Dessa minnen får honom att längta efter Herrens närvaro, och i vetskap om att hans tid håller på att rinna ut ber han Gud att inte vända bort sitt ansikte och överge honom för att dö.

Verserna 8-12 - Befria mig, Herre, från mina fiender.

"Låt mig höra din nåd om morgonen, för på dig förlitar jag mig; låt mig veta vilken väg jag skall gå, för till dig lyfter jag min själ. Befria mig, Herre, från mina fiender, jag flyr till dig för att gömma mig. Lär mig att göra din vilja, för du är min Gud. Din ande är god, led mig genom det öde landet.

För ditt namns skull, HERRE, gör mig levande, för din rättfärdighets skull, för att rädda min själ ur nöden, och genom din barmhärtighet utrota mina fiender och förgöra alla dem som förtrycker min själ, ty jag är din tjänare."

I dessa sista verser längtar psalmisten efter att dagen ska gry och att Herrens nåd ska komma honom till del. Och han överlämnar sig till Guds vägar. Här längtar psalmisten inte bara efter att Gud ska höra honom, utan han är också beredd att göra hans vilja.

Visa slutligen din hängivenhet och du kommer att se att Gud kommer att återgälda dig med trohet, rättvisa och barmhärtighet.

Ta reda på mer :

• Betydelsen av alla psalmer: vi har samlat de 150 psalmerna för dig.
• De sju dödssynderna: vad de är och vad Bibeln säger om dem
• Tillåt dig själv att inte döma och utvecklas andligt.